”Några i hopen som hörde detta sade: ’Han måste vara Profeten’, och några sade: ’Han är Messias.’ Men andra sade: ’Inte kommer väl Messias från Galileen? Säger inte skriften att Messias skall vara av Davids ätt och komma från Betlehem, byn där David bodde?’ Så blev hopen oenig om honom. Några ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom. När deras folk kom tillbaka frågade översteprästerna och fariseerna: ’Varför har ni inte tagit hit honom?’ De svarade: ’Aldrig har någon människa talat som han.’ Då sade fariseerna till dem: ’Har ni också blivit vilseledda? Finns det någon i rådet eller bland fariseerna som tror på honom? Men den stora hopen, som inte kan lagen, den är förtappad.’ Nikodemos, som själv satt i rådet och som tidigare hade sökt upp Jesus, sade: ’Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?’” (Johannes 7:40–51)
Jesus befann sig i Jerusalem. Det var Lövhyddehögtidens tid och staden var fylld av firande människor. Jesus hade tagit sig dit i lönndom för han visste att fanns en dödsdom hängande över honom och ännu var tiden inte inne. När halva högtiden var förbi gav han sig till känna och började undervisa vid templet. Det uppstod diskussioner om honom och folk diskuterade med Jesus om hans ärende. Fariseerna och översteprästerna fick veta att Jesus var i Jerusalem och försökte få honom gripen utan att lyckas.
”På högtidens sista och största dag ställde sig Jesus och ropade: ’Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger.’ Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.” (Johannes 7:37–39)
Några i hopen som hörde honom tala blev övertygade om att Jesus var en profet, att han var en någon som kommer med ett budskap från Gud själv. Några blev övertygade om att Jesus var Messias, den någon som Gud skulle sända för att rädda och befria det judiska folket från dess världsliga bojor. Andra betvivlade att Jesus kunde vara Messias eftersom hans ursprung inte riktigt stämde överens med föreställningarna om varifrån och hur Messias skulle ge sig till känna. De hade olika uppfattningar om Jesus och de började bråka med varandra om saken. Några ville gripa honom, andra lyfte inte ett finger för att göra honom illa.
Redan från första början har det funnits olika uppfattningar och oenighet om vem Jesus är och vad hans ärende handlar om. Några såg honom som en Guds budbärare, andra som en folkets befriare och ytterligare andra betraktade honom som inget av det. En del ville fjättra honom och andra brydde sig inte om honom alls. De olika åsikternas konflikter om Jesus fanns där från början och de finns fortfarande. All världens olika kyrkliga samfund vittnar om att inte ens den kristna kyrkan som sådan är överens med sig själv om vem Jesus är och vad hans gärning betyder för oss. Det är ett lite sorgligt faktum att det är så. Men det kanske inte är så konstigt i ljuset av att det är Gud själv som har gett sig till känna i, med och genom Jesus. Gud som sådan är svår att fånga både i ord och tankar. Uppfattningarna om honom är dömda att vara olika.
I någon mening var och är Jesus allt det där som påstods om honom. Han var en profet och han är en Guds budbärare. Han är världens Messias, en folkets och människans befriare som befriar människor från världsliga bojor och från existensens olika former av fångenskaper. Dessutom, i ljuset av korsfästelsen, hans död och uppståndelse så är Jesus mycket mer än så. Även om han kom till och gav sig till känna för världen på ett sätt som ingen kunde ha förutsett. Jesus var och är Gud själv förkroppsligad som människa. Jesus är Gud själv manifesterad i världen för världen.
Översteprästerna och fariseerna försökte kontrollera Jesus och de blev irriterade av att deras egna utsända inte lyckats gripa honom. Deras utsända hade hört Jesus tala och kunde inte förmå sig att gripa honom. De skriftlärda såg sig som lite förmer än den stora hopen som ”inte kunde lagen” och de betraktade dem som lyssnade på och tog till sig vad Jesus sade som förtappade. Även i vår tid och i vår egen kyrka finns det makthavare som likt översteprästerna och fariseerna tycker sig vara lite förmer och ser ner på hopen som tar till sig vad Jesus säger och lever ut sin kristna tro. När kyrkans makthavare agerar på det sättet då ska det vara en källa till glädje. Då vet vi i kyrkans gudstjänstfirande församlingar att vi befinner oss i närheten av Jesus. Det är en kristen människas frihet som stör makthavarna.
Nikodemos var en av fariseerna som konfronterade Jesus i Jerusalem. Men han var annorlunda. Nikodemos hade sökt upp Jesus en natt och bekräftade för Jesus att han trodde att Jesus var sänd av Gud. De samtalade en stund och Jesus undervisade Nikodemos om att bli född på nytt genom tron på Guds son. Vid konfrontationen i Jerusalem tog Nikodemos till orda och försvarade Jesus. ”Inte dömer väl vår lag någon utan att man först har hört honom och tagit reda på vad han gör?” sade han. De andra skriftlärda tillrättavisade Nikodemos och försökte tysta honom genom att skambelägga honom. Som även våra tiders makthavare brukar göra.
Men Nikodemos lät sig inte skrämmas till tystnad. Han dök upp igen i samband med gravläggningen av Jesus. Han kom med myrra och aloe i stora mängder till svepningen av Jesu kropp. Det spelar stor roll att Nikodemos hade med sig just myrra till svepningen och gravläggningen. Myrra var en väldoftande rökelsekrydda som var förknippad med vördnad för det kungliga och tillbedjan av det gudomliga. Med gravläggningens myrra bekräftade Nikodemos sin uppfattning att Jesus var och är den Guds son som han utgav sig för att vara.
Så, när vi har olika uppfattningar om vem Jesus är och vad han betyder för oss då står vi i gott sällskap med de första som såg och hörde honom och med alla tiders kristna som har gått före oss. Det är i sin ordning att vi har olika uppfattningar om Jesus. Olikheter är inte alltid felaktigheter. Men vi gör gott i att försöka vara och göra som den påläste Nikodemos. Vi gör gott i att söka upp Jesus med våra frågor och samtala med honom om våra tankar. Vi gör gott i att ta Jesus i försvar när någon förnekar honom. Vi gör gott i att inför för andra bekräfta vår kristna tro att Jesus från Nasaret är Guds son. Vi gör gott i att, likt Nikodemos, ta vår kristna tro på allvar och dela med oss av den till andra.
