"När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: 'Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den.' De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. Några av dem som stod där frågade: 'Vad gör ni? Tar ni åsnan?' Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: 'Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!' Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent." (Markus 11:1-11)
Jesus kommer till oss på ett oväntat sätt. Allt som sagts och gjorts har skruvat upp förväntningarna. När han ger sig till känna i våra liv så händer det inte i enlighet med våra förväntningar. Kanske inte ens i enlighet med våra förhoppningar. Jesus kom inte till Jerusalem som den politiska befriare en stor del av folket förväntade sig. Jesus kom utan den omstörtning av den världsligt rådande ordningen som många hoppades på. Han kom utan någon här, utan kunglig makt och utan världsliga maktambitioner. Han kom på en liten, grå och oansenlig åsna.
Som Jesus kom till Jerusalem kommer han till oss i våra liv. Mödosamt trippande över stock och sten. Tålmodigt närmar han sig sakta. Det tar tid att rida på en åsna. Det tar tid för Jesus att komma till oss. Det tar tid men Jesus är på väg och kommer att komma fram när tiden och stunden är inne. Jesus kan ge sig till känna plötsligt och oväntat. Jesus kan ha gett sig till känna och vandrat med genom livet i långa tider. Det kan ta ett helt liv innan Jesus kommer fram. Men förr eller senare kommer Jesus att ge sig till känna för var och en.
När Jesus kommer till Jerusalem på en åsna kommer han till människorna där de är. Jesus möter var och en på plats i livet, där var och en befinner sig. Oavsett hur livet ser ut. Och när det händer utbryter glädjen. Folket i Jerusalem ropar "Hosianna!". Det ropar "Hosianna!" i människans inre när Jesus uppenbarar sig. Det väcks en tro som litar på att Jesus kan hjälpa och rädda. Det blommar upp ett hopp som trotsar allt. "Hjälp mig! Rädda oss!" Just den här dagen finns det bara massor av tro och hopp. Om bara några dagar ska allt gå sönder.
Vi ska alla möta vår Långfredag och förlora varandra. Det är då – när allt går sönder – som vi behöver hjälpas åt och påminna varandra om tron, tilliten och hoppet vi känner idag. Det blir inte bättre och tydligare än idag. Det blir inte mer hoppfullt och fyllt av tro än idag. När Jesus kommer till Jerusalem på en liten och oansenlig åsna, och folket utbrister i sitt tillitsfulla "Hosianna!". Det är den tro, det hopp och den tillit som hjärtat fylls av idag som ska bära Påskaftonens väntan. En väntan som kanske är kort, som kan bli lång eller som kan vara ett helt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar