"Mose och Aron, Nadav och Avihu och sjuttio av Israels äldste gick upp på berget, och de såg Israels Gud. Under hans fötter var som ett golv av safir; det liknade själva himlen i klarhet. Han lyfte inte sin hand mot de främsta i Israel. De skådade Gud, och de åt och drack." (2 Mos 24:9-11)
"Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: 'Ta detta, det är min kropp.' Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade: 'Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.'" (Markus 14:22-25)
Det är samma Gud då som nu. Samma Gud som räddade israeliterna ur fångenskapen i Egypten ger sig till känna i Jesu gestalt. Mose och Aron möter samma Gud på det där berget som lärjungarna möter i det där rummet. Det är samma Gud som ger sig till känna.
De förseglade förbundet med måltidsgemenskapens ritual. Mose och Aron skådade den Gud ingen fick se och leva. Och de åt och drack. Lärjungarna äter och dricker med samma Gud. Förbundet förseglas i måltidens gemenskap. När Gud avslöjar och uppenbarar sig.
Samma Gud möter oss i nattvardens bröd och vin. Förbundet förseglades då och förbundet förseglas idag. När vi äter och dricker i måltidens ritual och gemenskap. Det är samma Gud. Som räddade israeliterna ur fångenskapen. Som uppväckte Jesus från de döda.
När vi tar emot nattvardens bröd och vin tar vi emot just denna befriande och livgivande Gud i våra egna liv. Samma Gud, då som nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar