"Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna. Han tog med sig två tjänare och sin son Isak, högg veden till brännoffret och gav sig i väg mot den plats som Gud hade talat om. Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. Då sade han till tjänarna: 'Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.' Abraham tog veden till brännoffret och lät sin son Isak bära den. Själv tog han elden och kniven, och så gick de båda tillsammans. 'Far', sade Isak. 'Ja, min son', svarade Abraham. Isak sade: 'Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?' — 'Min son', sade Abraham, 'Gud utser åt sig det får som skall offras.' Så gick de båda tillsammans. När de kom fram till platsen som Gud hade talat om byggde Abraham ett altare. Han lade upp veden och band sedan sin son Isak och lade honom på altaret, ovanpå veden. Och Abraham sträckte ut handen och tog kniven för att offra sin son." (Genesis 22:3-10)
Finns det någonting vi är beredda att offra allting för? Finns det något vi är beredda att ge upp allt vårt eget för? Vad är vi beredda att avstå från för att vinna – ja, vadå? Berättelsen om Abraham och Isak ställer den frågan på sin yttersta spets. Abraham får frågan. Finns det någonting du är beredd att offra det käraste du har för? Din egen son? Allt ditt eget?
Stilla veckan och den kommande Långfredagen påminner oss om att Gud själv ställdes inför just den frågan. Gud själv behövde svara på frågan – finns det någonting som är så viktigt, så angeläget, att jag är beredd att offra allt mitt eget för att få behålla det? Och Gud kom fram till ett oerhört svar. För Gud behövde uppenbarligen säga till sig själv – ja, det finns något som är viktigare än det som för stunden är allt mitt eget.
Det Gud tydligen förstod var att kärleken och relationen till dig, mig och alla andra människor är det viktigaste av allt. Du, jag, vi och mänskligheten visade sig vara viktigast av allt i Guds ögon. Till och med viktigare än Guds egen integritet. För Gud avslöjar sig, visar sig, gör sig själv bräcklig, sårbar och dödlig i Jesu gestalt. I Jesus offrar Gud sin omnipotens, sin odödlighet, sin transcendenta helighet – allt som gör Gud till Gud – för kärlekens skull. I Jesus Kristus offrar Gud sin gudomliga integritet för kärlekens skull.
I Jesu gestalt visar Gud sin kompromisslösa kärlek till människan och mänskligheten genom att offra allt sitt eget för att bli och vara helt immanent och tillgänglig för människan och människor. På Långfredagens kors sker Guds totala utgivande av hela sig själv. På korset offrar Gud allt sitt eget. För att vi och världen ska veta, förstå och våga tro att det inte finns någonting som står i vägen mellan Gud och människan.
Frågan ställdes till Abraham. Frågan ställs till var och en och oss. Finns det någonting vi är beredda att offra allt vårt eget för? I Jesus Kristus och på Långfredagens kors ger Gud oss och världen sitt svar på den frågan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar