"Nu böjer jag knä i mitt hjärta och ber dig att visa din mildhet. Jag har syndat, Herre, syndat, och jag vet vad jag har brutit. Jag bönfaller och ber dig: förlåt mig, Herre, förlåt mig, låt mig inte gå under genom mina lagbrott, vredgas inte för evigt, låt inte mina olyckor vara för alltid, förvisa mig inte till jordens nedersta djup; du är ju de botfärdigas Gud, Herre." (Mannasses bön 11–13)
De botfärdigas Gud... Att vara färdig att göra bot är att ta ansvar det man gör och det man gjort. Att vara redo att stå för och att ta konsekvenserna av sina handlingar. Att ta ansvar för den eventuella skada man har orsakat med det man sagt eller gjort.
Att be Gud om förlåtelse kan man bara göra för den skada man har orsakat relationen mellan Gud och människan eller människan och Gud, syndens skuld. Har man gjort en annan människa illa behöver man först be henne eller honom om förlåtelse, sedan Gud.
Att böja knä i sitt hjärta, att bönfalla och be om syndens förlåtelse – att lägga fram hela sin varelse inför den levande Gud som är livets ursprung och alltings skapare. I förtröstan på löftet att Gud i, med och genom Jesus Kristus från Nasaret dömer den som ber till förlåtelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar