"Kain sade till sin bror Abel: 'Kom med ut på fälten.' Där överföll han sin bror Abel och dödade honom. Herren sade till Kain: 'Var är din bror Abel?' Han svarade: 'Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?'" (1 Mos 4:8–9)
Varje mord är ett syskonmord. Varje våldshandling drabbar ett syskon. Ditt syskon. Mitt syskon. Våra syskon. Varje kvinna som drabbas av våld är en drabbad syster. Varje man som drabbas av våld är en drabbad bror. Våldet drabbar alltid en av våra egna. Oavsett vem som drabbas. Alltid. Utan undantag.
Mänsklig civilisation är inget annat än människor som lever tillsammans. Med empati för andra och varandra. Mänsklig civilisation hålls ihop av en tunn och bräcklig hinna av medmänsklig empati. Civilisation är att leva civilt med varandra. Under en hinna av empatisk acceptans inför olikheter. Den där hinnan är förfärande tunn och oerhört bräcklig. När den brister bryter det hänsynslösa våldet fram. Den medmänskliga empatins tunna hinna har brustit i Syrien, i Ukraina och i Kabul. Häromdagen brast den i Malmö. Eleverna på Vasa Real i Stockholm såg en spricka i den igår.
För vår egen och alla våra syskons skull behöver vi hjälpas åt för att hålla ihop den där tunna och bräckliga hinnan av medmänsklig empati. Om den brister får det fasansfulla konsekvenser. För dig, mig, våra systrar och bröder. För oss alla och alla våra syskon. Vi behöver verkligen hjälpas åt. Allihop. På riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar