Sedan jag kom hem från min resa till vännerna i Genève har jag verkligen försökt att uppbåda kraft och energi att skriva om kyrkovalet. Men det går inte. Jag har några påbörjade och några färdiga texter. Men ingenting har lyckats få bort den där känslan som viskar att det är helt meningslöst att skriva något om det. Alltihop framstår mer och mer som en helt absurd cirkus ju mer jag tänker på det. Och det är helt meningslöst att försöka få någonting vettigt sagt om det. Det är bara för dumt alltihop. Ibland så att man inte tror att det är sant.
Å ena sidan pratas och skrivs det om sverigedemokrater som med sin sunkiga och unkna nationalism vill ta plats i den kyrka de uppenbarligen inte har förstått ett dugg av. Å andra siden pratas det om socialdemokrater som på riktigt tycks mena att Jesus var "sosse". Eller andra socialdemokrater som ser det som en del av riksdagsvalet nästa år. Och andra socialdemokrater som har någon febrig uppfattning om att vår kyrka är helt full av stöveltrampare i bruna skjortor. Man menar sverigedemokrater förstår jag.
Sedan kommer Annie Lööf och tycks mena att kyrkans främsta uppgift är att ha solceller på taken, eller något sånt. Alla verkar mena att det är jätteviktigt att rösta. Viktigast verkar det vara att rösta mot något, inte för något. Jag fick frågan av en vän varför han skulle gå och rösta. Jag kunde inte komma på något vettigt svar. Kanske för att hela systemet med val till vår kyrkas beslutande organ i sin nuvarande form fungerar så dåligt. Eller så var det för att ingen lyckats få mig att se något att rösta för. Alla verkar bara vilja rösta mot något.
Kanske vore det bästa att så många som möjligt bojkottar valet? För att forcera fram en förändring till ett valsystem som fungerar bättre för kyrkan i sin nuvarande form. Någonstans går väl en smärtgräns? Hur få kan rösta utan att ordningen anses illegitim? Men vid den tanken hojtar någon att då fylls kyrkan av rasister, så man måste rösta. Annars är man väl rasist själv. I alla fall enligt den logik som dominerade kyrkans offentliga debatt för ett år sedan. Så det är väl bara att masa sig iväg, trots alla dumheter som omger det hela.
Nu kom jag på varför jag nog ska gå och rösta den femtonde! Jag känner ju två kloka personer som sitter på två listor. En till stiftsfullmäktige och en till kyrkomötet. De tillhör olika grupper. Men båda är kloka, genomtänkta och trovärdiga. Just det, jag ska gå och kryssrösta på de två. Det är nog så det borde vara. Vi borde rösta på personer. Nå, det kommer väl aldrig att hända. För många har för mycket att förlora på en förändring. Att vi som kyrka skulle vinna mycket på det spelar nog inte stor roll. Partiet framför allt, liksom.
Jag tror att det här blir det första, sista och enda som skrivs om kyrkovalet här. Det gör mig bara för deprimerad att tänka på allt dumt som sägs i samband med det. Det verkar vara helt omöjligt att få igång ett vettigt samtal om kyrkans ärende och uppdrag i samband med det där. Dessutom gör det mig lite ledsen att det är just så här i kyrkovalstider som det blir tydligt att Jesus är lika ensam i vår Svenska kyrkan som han var i Getsemane. Vi sover inte, men vi håller på med en massa andra saker. Allt medan Jesus ber i sin ensamhet.
Å ena sidan pratas och skrivs det om sverigedemokrater som med sin sunkiga och unkna nationalism vill ta plats i den kyrka de uppenbarligen inte har förstått ett dugg av. Å andra siden pratas det om socialdemokrater som på riktigt tycks mena att Jesus var "sosse". Eller andra socialdemokrater som ser det som en del av riksdagsvalet nästa år. Och andra socialdemokrater som har någon febrig uppfattning om att vår kyrka är helt full av stöveltrampare i bruna skjortor. Man menar sverigedemokrater förstår jag.
Sedan kommer Annie Lööf och tycks mena att kyrkans främsta uppgift är att ha solceller på taken, eller något sånt. Alla verkar mena att det är jätteviktigt att rösta. Viktigast verkar det vara att rösta mot något, inte för något. Jag fick frågan av en vän varför han skulle gå och rösta. Jag kunde inte komma på något vettigt svar. Kanske för att hela systemet med val till vår kyrkas beslutande organ i sin nuvarande form fungerar så dåligt. Eller så var det för att ingen lyckats få mig att se något att rösta för. Alla verkar bara vilja rösta mot något.
Kanske vore det bästa att så många som möjligt bojkottar valet? För att forcera fram en förändring till ett valsystem som fungerar bättre för kyrkan i sin nuvarande form. Någonstans går väl en smärtgräns? Hur få kan rösta utan att ordningen anses illegitim? Men vid den tanken hojtar någon att då fylls kyrkan av rasister, så man måste rösta. Annars är man väl rasist själv. I alla fall enligt den logik som dominerade kyrkans offentliga debatt för ett år sedan. Så det är väl bara att masa sig iväg, trots alla dumheter som omger det hela.
Nu kom jag på varför jag nog ska gå och rösta den femtonde! Jag känner ju två kloka personer som sitter på två listor. En till stiftsfullmäktige och en till kyrkomötet. De tillhör olika grupper. Men båda är kloka, genomtänkta och trovärdiga. Just det, jag ska gå och kryssrösta på de två. Det är nog så det borde vara. Vi borde rösta på personer. Nå, det kommer väl aldrig att hända. För många har för mycket att förlora på en förändring. Att vi som kyrka skulle vinna mycket på det spelar nog inte stor roll. Partiet framför allt, liksom.
Jag tror att det här blir det första, sista och enda som skrivs om kyrkovalet här. Det gör mig bara för deprimerad att tänka på allt dumt som sägs i samband med det. Det verkar vara helt omöjligt att få igång ett vettigt samtal om kyrkans ärende och uppdrag i samband med det där. Dessutom gör det mig lite ledsen att det är just så här i kyrkovalstider som det blir tydligt att Jesus är lika ensam i vår Svenska kyrkan som han var i Getsemane. Vi sover inte, men vi håller på med en massa andra saker. Allt medan Jesus ber i sin ensamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar