Det är lätt att bli uppgiven när det demokratiska tillståndet i vår kyrka, så här i kyrkovalsveckan, kan sammanfattas med en enkel och träffsäker tweet. Men det verkar vara ungefär där vi har hamnat. Vår kyrkas demokratiska struktur och demokratiska ordning har reducerats till att handla om att hindra andra från att påverka. Att rösta är inte längre ett uttryck för engagemang och vilja att vara med för att påverka. Att rösta har bara blivit att rösta mot något och andra. Om detta något och dessa andra är partiet Sverigedemokraterna så är det inte svårt att hålla med om att det räcker väl som skäl. Men alltihop är ett uttryck för och ett symptom på att demokratin i vår kyrka inte har hälsan i behåll. Demokratins livsluft är att vara för någonting, att med engagemang och rösträtt verka för något man är övertygad om. Att vara för någonting är demokratins huvudsak, inte att vara emot.
Erik Eckerdal beskriver kunnigt och insiktsfullt om hur det kommer sig att vi har hamnat där vi är idag. Den politiska maktens (i det närmaste polisiära) kontroll av kyrkan har sina historiska rötter. Läs Eriks artikel om hur det har gått till innan du går röstar.
Judith Fagrell har skrivit en formidabel vidräkning av vår kyrkas nuvarande system, med dess stora avstånd mellan beslutsfattare och församlingarnas konkreta verklighet. Det borde vara obligatoriskt för var och en som ska rösta att först ha läst Judiths artikel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar