#154. Ämbetets lojaliteter...

Att bli anförtrodd ett kyrkans ämbete är att få ett stort förtroende. Med ämbetet kommer också lojalitet på tre nivåer – i relation till kyrkan, till församlingen och i relation till en själv.

Att få bära prästens ämbete i vår kyrka är att ha sagt ja till att vara lojal mot kyrkan. Det betyder att jag ska vara lojal mot kyrkans tro, bekännelse och lära. Jag ska vara lojal mot den verklighet som finns i Bibelns berättelser, mot Augsburgska bekännelsen och mot Konkordieformeln. Jag ska vara lojal mot kyrkans biskopar, kyrkans strukturer, kyrkans beslutsfattande ordningar och de beslut som kyrkan fattar i dessa. Jag kanske inte alltid håller med men på något sätt behöver jag hitta ett sätt att vara lojal mot kyrkan i sin helhet och mot dess olika delar.

Att få vara präst i en församling är att säga ja till att vara lojal mot församlingen. Det betyder att jag ska vara lojal mot församlingens strukturer, ordningar och beslutande organ. Jag ska vara lojal mot min kyrkoherde och de beslut som fattas i församlingens kyrkoråd. Jag ska vara lojal mot alla mina kollegor och mot församlingens lokala traditioner. Jag ska vara lojal mot församlingens alla medlemmar och mot alla de som vistas i församlingen. Jag kanske inte alltid håller med kyrkorådets eller kyrkoherdens beslut, jag kanske inte känner mig hemma i församlingens lokala traditioner, men på något sätt behöver jag oavsett det vara lojal mot församlingen i alla fall.

Att få vara präst betyder också att vara lojal mot sig själv, mot sin egen tro, sin övertygelse, sin teologi, sin människoyn, sina erfarenheter och sin förståelse av kyrkan. Jag behöver vara lojal mot mina egna uppfattningar om sakramenten, om förkunnelsen, om gudstjänsten och om en väldig massa andra saker som jag konfronteras av i det dagliga arbetet i en församling. Jag behöver vara lojal mot mig själv i de frågor som inte är förhandlingsbara och lojal mot mig själv i de frågor som innehåller ett stort manöverutrymme. Det är inte alltid lätt eller enkelt men på något sätt behöver jag vara lojal mot mig själv.

På något sätt pågår en ständig förhandling mellan de tre nivåerna av lojalitet. Oftast råder en stillsam frid, men det händer att lojaliteterna konfronteras av varandra. Det händer också att de orsakar omvärderingar av ståndpunkter och omformulering av åsikter.

Så, att vara anförtrodd ett kyrkans ämbete handlar till viss del om lojalitet. Men lojalitet betyder inte att alltid – tyst eller uttalat – hålla med.

Ibland är den högsta formen av lojalitet att säga emot och att säga ifrån.