Det var fint att få rösta i söndagens kyrkoval. En 98-åring plöjde genom kön till vallokalen med sin rullator. Unga engagerade valarbetare, ordning och reda. "Röstar vitt, röstar gult, röstar rosa." Säkert, tryggt och trovärdigt. Positiv stämning. Demokrati när det är som bäst!
Och samtidigt, svårt att skaka av sig den där nedsmutsade känslan, allt fokus på det negativa. Allt det fina, goda, uppbyggliga, konstruktiva och positiva som finns i vår kyrka slängdes på hyllan. Istället tog man fram det politiska spelets sämsta och lortigaste sidor.
Den nedsmutsande retoriken var ju inte ny veckorna före kyrkovalet. För den som följt med i den inomkyrkliga offentliga debatten det senaste dryga året är det retoriska mönstret välbekant. Sedan ett drygt år tillbaka har ju Seglora Smedja i olika former trumpetat ut den S-märkta skrämselpropagandan som präglade veckorna före valet. Men det verkar mer än något annat ha skrämt SDs egna väljare till valurnorna. (Det kan väl inte annat än betraktas som ett formidabelt misslyckande att omeletten nu fått en besk eftersmak av ökat stöd till SD trots att så många ägg har knäckts det senaste året.)
Nu råder en talande tystnad om valet från Smedjans gamla och nya ledning. Söndag, måndag, tisdag – ingenting om det val man rivit ner himmel, jord och människor för i över ett års tid. Eftertankens kranka blekhet kanske? Men det kanske är att hoppas på för mycket.
När nu resultatet blev som det blev finns det anledning att försöka klargöra vilka som agerade hur och vad det fick för konsekvenser. Det finns också skäl att fundera över vilka som egentligen har fungerat som vilkas nyttiga idioter det senaste året. Ansvar, någon...?
När nu resultatet blev som det blev finns det anledning att försöka klargöra vilka som agerade hur och vad det fick för konsekvenser. Det finns också skäl att fundera över vilka som egentligen har fungerat som vilkas nyttiga idioter det senaste året. Ansvar, någon...?
- Sofia Lilly Jönsson analyserar valet.
- Judith Fagrell analyserar valet.
- Pär Parbring analyserar valet.
- Dag Sandahl kommenterar preliminärt valet.
- Per Gudmundson om att välja sina fiender med omsorg (SvD).
- Jan Strid om valresultatet (KT).
- Alex Bengtsson om en konfliktlinje som gynnar SD (Expo).
PS. En annan sak. Vår biskop slänger ut det demokratiska omdömet tillsammans med ämbetets trovärdighet genom fönstret i form av en tweet? Ansvar, någon...?
Är det bara jag som blir upprörd över +Esbjörns uppmaning till SD:s representanter att ompröva sina engagemang utifrån svks värdegrund. Öppenhet var tydligen en del av den. Man skall tydligen vara väl medveten om att det är öppenhet som slagord och inte som praktik. Öppenhet som praktik hade inneburit att man tillåtits ha olika åsikter och ändå varit välkommen i den så kallade bordsgemenskapen till skillnad från åsiktsgemenskapen. Nu har vi istället goda öppna som ges kyrkligt mandat att bekämpa onda stängda; antifeminister, främligsfientliga och konservativa eller vad nu S' vallöfte var. Man bör kanske sluta bli förvånad och bara underkänna hela svk. Det känns som att det finns många saker man som biskop kan uppröras över i vår kyrka. +Esbjörn ställer sig med dem som verkar för att kyrka och politisk korrekt innekrets blir ett. Mördare på kors får plats i himlen, missbrukare och kriminella tas emot med öppna armar, men har du fel åsikter och har brutit mot en värdegrund som uppenbarligen inte är liktydig med bekännelseskrifter eller ens något formulerat finns ingen plats. Jag får smått klaustrofobiska känslor.
SvaraRaderaJacob, tack för din kommentar. Jag delar biskop Esbjörns uppfattning i den frågan.
SvaraRaderaPå vilken grund?
SvaraRaderaJacob, biskop Esbjörns grund håller och jag gör den gärna till min i den här frågan.
SvaraRadera