#1. Begynnelsen...

"According to Barth, theology can only be carried out as an act of daring."

(McCormack s. 287)

Att formulera, skriva eller gestalta teologi är vanskligt och svårt. Men det är vår skyldighet att våga försöka, trots att det är vanskligt, svårt och inte sällan möter motstånd. Det gäller särskilt oss som på något sätt är engagerade i Kyrkan. Det motstånd som kanske oftast får oss att inte våga försöka är det motstånd som möter oss inom Kyrkan själv. De hårda domarna från den som för stunden tar sig makten och rätten att döma skrämmer oss ofta till tystnad. Oförsonligheten i de röster som gjort sig själva till Svenska kyrkans norm har ibland varit avskräckande. Alldeles särskilt skräms den som förfogar över den mediala makten. För vem vill ta risken att medialt offentligen kölhalas p.g.a. av en uttryck åsikt eller en formulerad ståndpunkt? Men den tystnad som är resultatet är förödande för Kyrkans samtid och framtid.

Det finns några som på senare tid har vågat ta plats och ta till orda. De har mött motstånd och ibland betalat ett högt pris för sin vilja att försöka. Vi andra – som mest varit tysta – har anledning att vara tacksamma för dem som med sina ord har vågat bidra till Kyrkans samtal med sig själv, trots maktstrukturernas och de mediala maktmänniskornas motstånd.

För Kyrkans teologi är beroende av det kontinuerliga och goda samtalet. Kyrkans teologiska och inre liv behöver den livsluft och det andrum som är det goda samtalet, där det ryms både en passion för egna övertygelser och en respekt för andras ståndpunkter. Det goda samtalet där olikheter inte betyder felaktigheter. Det goda samtalet där vi försöker förstå varandra och inte straffar ut varandra.

Till det goda samtalet vill jag med den här bloggen försöka bidra. Och samtidigt rikta ett stort tack till er som inspirerat mig till att våga försöka, ni vet vilka ni är.

• McCormack, Bruce L., 1995: Karl Barths Critically Realistic Dialectical Theology; Its Genesis and development 1909-1936. New York: Oxford University Press.