#14. Teologiskt klimat...

"Who does not substitute some plan or programme or method, some new thing, some new 'interpretation of the truth', some movement or task, which gives us less to create but more to do, less to ponder but more to talk about, less to endure but more to undertake, than does the righteousness of God? And so we introduce a 'thing' by which men – and especially religious men – secure an advantage for themselves. Immersed in the happiness of doing and speaking and inaugurating, busy with reforms and revolutions, they are able to forget the judgement hanging over their heads, and so the 'thing' on which they are engaged turns out more to their credit than if they were to seek naught else but to fear and love God above all things." (Barth s. 373)

Läser i Kyrkans Tidning om att "Klimatfrågan måste ta mer plats i kyrkan", enligt den kunniga Stefan Edman (KT nr 35, 30/8 2012, s. 9, ej på web). Han får medhåll av (en av flera?) Svenska kyrkans klimatpolitiska handläggare. Miljö och klimat är viktiga områden som berör oss alla. Miljö- och klimatfrågor bör var lika viktiga för kyrkans folk som för alla andra människor. Vi behöver alla vara miljömedvetna i vårt vardagliga arbete och alla har uppgiften att själva ta ansvar och bidra på sitt sätt. Men inget av det där är skäl för att miljö- eller klimatpolitik ska "ta mer plats i kyrkan".

Frågorna om miljö och klimat gäller alla överallt och ska inte göras till en specifikt kyrklig fråga – framför allt inte till en kyrklig lärofråga definierad ur ett politisk perspektiv. Därför att teologi och politik är olika saker. Det faktum att Svenska kyrkan har en "klimatpolitisk handläggare" är slående och vittnar om hur den kyrkliga organisationen har missförstått sitt ämne och istället försöker se sig själv som en politisk aktör. Men det ligger inte Kyrkans konstituerande uppdrag att vara en politisk aktör. Detta oavsett den välmenande tanken på en "andligt förankrad klimatoffensiv". Vad det nu är?

Politik bygger på tre makter – den legislativa (lagstiftande) makten, den exekutiva (tillämpande) makten och den juridiska makten. Organiseringen av och utövandet av dessa tre makter är politikens område. Kyrkan äger ingen av dessa tre makter och ska heller inte göra anspråk på dem. Kyrkan ska heller inte låta sitt uppdrag definieras av de politiska makterna, därför att Kyrkans uppdrag är teologiskt definierat. Vad Svenska kyrkan behöver är en inre och levande teologisk reflektion om sig själv och sina uppgifter. De teologiska frågorna måste ta mer plats i kyrkan. Miljö och klimat är allas gemensamma ansvar.

• Barth, Karl, 1968: The Epistle to the Romans. New York: Oxford University Press.