"Herren svarade: 'Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu, jag ska själv vara med dig när du talar och lära dig vad du skall säga.'" (2 Mos 4:11)
Den första nödvändiga insikten är att det är Gud som äger oss. Vi äger ingenting. Inom ramarna för våra samhällskonstruktioner äger vi mycket, eller tycker oss i alla fall äga mycket. Men i relation till Gud, livet i sig och existensen som sådan äger vi ingenting. Munnen, där Gud andas in den livgivande Anden i varje människa, där vi uttrycker oss själva och blir till för varandra med språk och kyssar, där födan fyller vår kropp med kraft. Denna enkla och till synes banala men grundläggande mun som vi alla har, den har vi fått utan kunna äga. Om vi inte ens äger vår egen mun, vad äger vi då?
Det är en utmanande tanke att vi inte ens äger våra egna kognitiva förmågor. Men jag äger inte min förmåga att se eller höra. Förmågan är min att nyttja och använda, men förmågan som sådan äger jag inte. Därför att seende, hörande och talande är skeenden, händelser som blir till i tiden. De blir till när de händer, seendet blir till när jag ser, hörandet när jag hör. Och livets, tillvarons och existensens skeenden äger ingen utom Gud själv. Allt som i varje ögonblick blir till är Guds ständigt pågående skaparakt. Allt jag ser, hör och talar blir till när det sker i den händelse som är Guds skapelse.
Vi behöver inse att Gud redan är med i det som sägs och hörs. Det vi kallar sökande är meningslöst. Människan kan inte söka sig fram till Gud. Sökande efter mening med det egna livets innehåll är någonting annat. Det är inte möjligt att söka sig in bakom det tillblivande ögonblickets händelse, bakom Guds pågående skapelseakt. Människans sökande efter Gud är fruktlöst. Men Gud söker människan, i händelsen som är ögonblickets tillblivelse. Vi behöver lära oss att det är Gud som söker och finner oss i varje stund, att Gud är med varje människa i varje ögonblick. Och vi behöver lära oss att säga något om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar