#3. Ärkebiskopen...

"Chefen ska uppehålla sig på den plats varifrån han bäst kan leda förbandet."

(Truppföring s. 59)

Den som har ansvaret behöver befinna sig på den plats varifrån han eller hon bäst kan verka som chef och/eller ledare. Det gäller förstås även för Svenska kyrkans ärkebiskop.

Det är både möjligt och nödvändigt att fundera över den där "platsen" varifrån ledarskapet bäst utövas. Den kan vara en geografisk plats. Den är också en existensiell plats. Den kan rent av också vara en medial plats. Den geografiska platsen är förstås svår att ha synpunkter på. Var ärkebiskopen geografiskt bör befinna sig för att bäst utöva sitt ledarskap styrs av många och olika faktorer. Den existensiella platsen är en privat angelägenhet. Den definieras av relationer, tro och övertygelser. Men oavsett hur den platsen ser ut så behöver vår ärkebiskop – i likhet med alla oss andra – ha hittat sin inre plats varifrån han bäst kan utöva sitt ledarskap. Så den mediala platsen…

Det kanske finns anledning att vara tacksam för att vi har en ärkebiskop som i första hand inte lägger sin tid på att "twittra". Alldeles oavsett vad twitterfantaster och sociala-medier-entusiaster trummar igång så är twittrande och bloggande ingen mänsklig skyldighet, inte ens för en ärkebiskop. Det är lika lite konstruktivt att försöka forcera fram ett sociala-medier-engagemang som att försöka få någon att uppskatta simning genom att knuffa i vederbörande i vattnet. Vill man inte så vill man inte. Och det behöver både accepteras och respekteras.

Samtidigt ges anledning till eftertanke om man försöker få syn på vår ärkebiskops mediala plats. I dagspress, TV och radio lyser han oftast med sin frånvaro. Anders Wejryds blogg vittnar väl snarast om att han inte vill. Ärkebiskopens nät-mediala hemmahamn är påtagligt spartansk och ointresserad. Den korta presentationen av honom är nästan undangömd och det är talande för vår kyrka att ärkebiskopen hamnar under både kyrkoordningen, kyrkoval och kyrkomötet i en menyrad. Det blir slående om man jämför med hur Anglikanska kyrkan presenterar sin ärkebiskop. Rowan Williams presenteras med tydlighet och med en påtaglig entusiasm. Svenska kyrkan presenterar sin ärkebiskop med en entusiasm som närmar sig ointresse.

Det kanske är det som är skillnaden – entusiasmen. Entusiasm bygger på och springer fram ur förväntningar och förhoppningar. Avsaknaden av entusiasm i vår ärkebiskops nät-mediala platstagande kanske speglar de förväntningar som inte finns. Förväntningarna är kanske just att ärkebiskopen inte ska ta någon plats, att ärkebiskopen inte ska ha någon nät-medial plats att utöva ett ledarskap från. Eller så är nät-mediet helt enkelt inte den plats varifrån ärkebiskopen bäst kan leda vår kyrka.

• Truppföring. 1987. Utg. av Chefen för Armén i samarbete med Försvarets läromedelscentral. Kungälv: Goterna.