25 april 2014

#245. Doktrinärt förfall...

"Vad vi ser i de liberala kyrkorna är ett radikalt förfall av det doktrinära allvaret, under de senaste tjugo åren eller så. I kombination med en kapitulation inför vår terapeutiska kultur och varierande former av new-age-andlighet, om inte gamla tiders gnosticism. Det är inte särskilt mycket enklare att definiera ordet evangelisk i våra dagar. [...] Där teologi bedrivs under upphetsade former, med mycket känslor inblandade. Där omfattande dokumentation och rigorös argumentation offras på grund av behovet att snabbt få ut något på pränt som respons på den senaste polemiska pamfletten. Där har teologerna misslyckats med att förse kyrkorna med den form av teologiskt ledarskap som de så desperat behöver." (McCormack, min översättning)
Eli Göndör ställde viktiga frågor till vår kyrka med sina texter i Aftonbladet den 17 och den 23 april. I någon mening kom två svar som respons, ett direkt och ett indirekt. Det direkta svaret kom i form av en text av Kent Wisti och det indirekta svaret kom i form av Verbums utgivning av boken "Tro – en politisk kraft". Båda svaren vittnar på varsitt sätt om vår kyrkas stora problem – det ogenomträngliga, stora ointresset för teologiska och doktrinära frågor.

Kent Wisti bortser symptomatiskt från kyrkans konstituerande centrum – den uppståndne och levande Jesus – och fokuserar på den kyrkliga organisationen. Men den "beredskap till rörelse och omprövning" som enligt Wisti finns i kyrkans gener (?) kan för kyrkan bara handla om en rörelse mot och en omprövning av riktningen till den levande Jesus som är kyrkans enda centrum. Att vår kyrka befinner sig i den reformerade fåran betyder bara något om vår fortsatta reformation om och om igen omformar oss och vår kyrka i rörelse till och för Jesus. I alla andra avseenden är ord som "reformerad", "rörelse" och "omprövning" innehållslösa i relation till kyrkan. Särskilt i relation till kyrkan som organisation. (Jag skriver det här väl medveten om att det ofta suckas djupt runt de kyrkliga samtalsborden om man kommer dragandes med Jesus när det talas om vad kyrkan är och vad kyrkans uppgift ska vara.)

Visst, kyrkans mångfald är viktig. Men, det är inte vilken mångfald som helst som är relevant. Kyrkans inre och livgivande mångfald består av de många och olika erfarenheterna av, de teologiska tankarna om och de varierande förståelserna av människans relation till Gud Fadern, inkarnerad i Sonen, uppenbarad i den Heliga Anden. Allt annat klarar sig kyrkan utan. Det går inte att bortse från att en del är relevant och annat irrelevant för kyrkans centrum när vi talar om kyrkans mångfald. Om kyrkan i sin inre mångfald är på väg åt ett annat håll än mot Jesus är vi på väg åt fel håll. Att kyrkans inre mångfald i sin tur väcker många andra, viktiga och angelägna samhälleliga, etiska och globala frågor är en annan sak.

Istället för teologiskt pålästa, inlästa, belästa och goda samtal om för kyrkan avgörande teologiska och doktrinära frågor upphöjs ofta någon form av teologisk nihilism parad med politiska åsikter till att vara normerande för vad som definierar vår kyrkas inre väsen. En teologisk nihilism där dagsaktuella åsikter sätter agendan och ramarna för vad som ska vara kyrkans ärende just idag. En kyrklig "spretighet" som består av ett allmänt tyckande och fakta baserade på dagsfärska åsikter är något annat än den teologiska mångfaldens goda och konstruktiva samtal med utbyte av genomarbetade och förankrade tankar tillsammans med teologiskt välgrundade argument. En sådan spretighet leder ingenstans.

Verbums nya bok "Tro – en politisk kraft" är något av ett indirekt svar på Eli Göndörs frågor och ett tecken tydligt som något på vår kyrkas problem. Redan titeln berättar något om den tidens anda som boken är sprungen ur. Det är tydligt att det är politiska och inte teologiska perspektiv på kyrkan som präglar samtalet. Visst, det har alltid funnits politiska konsekvenser av trons övertygelser. Men vår tids problem är att rörelsen ofta går i fel riktning. I vår kyrka strävar man oftare efter att låta politiska övertygelser reglera trons innehåll än tvärtom. I linje med tidens anda kunde bokens titel lika gärna ha varit: "Kyrkan – en politisk plattform". Som illustration till det centrala problemet – det generella kyrkliga ointresset för teologiska och doktrinära frågor, till förmån för politiska åsikter och politiskt orienterade frågor. (Det återstår att se om det finns teologiskt stoff i boken som ger skäl och anledning att omvärdera.)

En kyrka vars teologiska och doktrinära samtal har tystnat har klippt av sina teologiska rottrådar och har därigenom förlorat förmågan att tillförskansa sig teologisk näring. En sådan kyrka kommer så sakteliga att dö på grund av näringsbrist. Det kanske blir som Kent Wisti skrev, om hundra år finns inte vår kyrka kvar. Men, är det något eftersträvansvärt och bra? Vill vi inte att vår kyrka ska finnas kvar till kommande generationer? Är vår kyrka så oviktig och irrelevant för oss att det inte spelar något roll för oss om den finns kvar eller inte? Jag menar att det tvärtom är angeläget att vår kyrka lever vidare och finns kvar så länge som möjligt. Förr eller senare förgås ju allting. Men vår kyrkas förgängelse ska väl inte påskyndas av oss som idag bär ansvaret för kyrkan genom att vi försakar det teologiska och doktrinära ansvaret? Och nej, doktrinär tydlighet exkluderar inte andra människors uppfattningar.

Det finns bara ett sätt att vitalisera och fylla vår kyrka med livgivande näring. Det är att vi igen och igen låter oss själva och vår kyrka reformeras och omformas i riktning mot den levande Jesus Kristus och inget annat. Bara då kommer Gud Fadern att låta sig uppenbaras i vår kyrka. Bara då öppnas möjligheten att Gud Fadern med sin Heliga Ande än en gång fyller vår kyrka med levande liv, tro, hopp och kärlek.

Aktuellt skrivet:

Tidigare på ämnet:

5 kommentarer:

  1. Tack för McCormac-citatet! (Vad heter hans bok?)
    Det produceras idag en mängd bra teologiska dokument, men de kommer inte ut till kyrkfolket, som exempel kan man nämna det för LWF och katolska kyrkan gemensamma dokumentet om rättfärdighetsläran. Vad jag förstår är man numera i stort sätt överens, man betonar bara olika aspekter.
    Det råder något slags glapp mellan vad som produceras av Sv. kyrkan centralt och vad som förmedlas ut. Intressanta dokument, forskningsrapporter och avhandlingar stannar hos en mindre krets. Kyrkan borde utarbeta former för att bearbeta och för ut dessa, våga ta debatt om nya forskningsrön, presentera dem på begripligt sätt. En kyrka som bara för ut budskapet om att det är svårt att vara människa idag, men du duger som du är har inget berättigande.

    SvaraRadera
  2. Marie, tack för din kommentar. Citatet ovan är från den föreläsning av McCormack som finns via länken längst ner och han säger det åtta minuter in i föreläsningen. Hans Kantzer föreläsningar finns inte utgivna i bokform ännu.

    Jag håller med om att det finns ett glapp mellan kyrkans akademiska teologi och församlingars verksamhet. Ett stort glapp dessutom. Just det glappet är en stor del av vår kyrkas problem och är en orsak till vår oförmåga att ta tag i och hantera de utmaningar som kyrkans står inför. Det glappet skapar den teologiska näringsfattigdom som råder i det offentliga samtalet, tror jag. Att hitta former för att överbrygga det glappet borde vara en prioriterad fråga, kan man tycka.

    SvaraRadera
  3. Carl Henric Svanell15 juli 2014 23:40

    Patrik, hittade ditt inlägg om vår bok "Tro -en politisk kraft". Har du äst den än? Rekommenderar dig annars att göra det då jag tror att du kan finna en del stoff som inte visar sig vara det du "tror" att boken handlar om utifrån titeln. Trevlig sommar! /CHS, en av redaktörerna för boken.

    SvaraRadera
  4. Carl Henric, tack för din kommentar. Jag har hört av en kollega att den är bra och att den alls inte stämmer med min förutfattade mening. Jag ser fram emot att läsa den och jag ser fram emot att få omvärdera min fördomsfyllda uppfattning. Tack igen för att du tog dig tid att ge mig din kommentar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Carl Henric Svanell16 juli 2014 12:55

      Önskar dig trevlig läsning! Kul om den skulle ge uppslag till några reflektioner hos dig på bloggen. Roligt så klart när samtal kring den uppstår.. det är meningen :) Pax! CHS

      Radera