#232. Helgens guldkorn...

Lördagens dop. Fina föräldrar och underbara barn. Små dopkandidater som tittar på världen med stora undrande ögon. Somnar tryggt i stadig famn. Vackra dopklänningar som burits av generationer. Omsorgsfullt knypplad spets och broderade namn. Sammanhang och gemenskap över tid och rum. Vi sjunger om trygghet. Kusinen hjälper till med dopvattnet. Vattnet porlar. Musiken fyller vår lilla kyrka. Alltid dessa fantastiska musiker. Som skapar verkligheter där änglar sjunger. Och vi. Med våra brustna, blyga stämmor. I Guds öron låter vi alla som Birgit Nilsson och Jussi Björling. Så vi sjunger. Guds lilla barnaskara, det är vi. Utanför skramlar spårvagnen förbi. Tre handfulla med vatten på lena hjässor. Varsamt. Gud viskar så bara barnen hör. Jag älskar dig. Jag kommer alltid att förlåta. Jag lämnar dig aldrig ensam. Kärlek. Förlåtelse. Gemenskap. Dopljuset tänds. Använd det ofta och gärna. Dopets ljust slocknar aldrig. Välsignelsens glädje och gränslösa kärlek. Vi sjunger om våren. Som snart är här. Var rädda om er själva och ta hand om varandra. Vi skiljs åt. Livet pågår.

Lördagens vigsel. Förväntan och glädje. Fantastiska och vackra människor. Så mycket omsorg, omtanke och kärlek mellan två är så stort. Så oerhört vackert. Mänsklig skönhet som växer fram inifrån. Kärlekens skönhet. I leenden, blickar, ömhet. Livets skörhet. Men vi har varandra. Klockan ringer och berättar för världen. Här finns kärleken. Orgeltoner som griper tag i något där inne. Alltid dessa fantastiska musiker. Som skapar de vackraste rum som finns. Familjer, släkt och vänner fyller rummet med kärlek, vänskap och glädje. Försiktiga steg fram till altaret. Vi är här för att dela er glädje. Vi sjunger. Vi ber. För er. Med er. Och vi ber om välsignelse över ert äktenskap och er framtid. Må Herren vara med er. Minns att Gud har gått vid er sida ända från början. Gud har fogat er samman med tunna tunna trådar av kärlek. Trådarna är många och de har blivit ett starkt kärleksband. Lita på att Gud fortsätter att gå vid er sida. Lita på att det är så. Vackra slingor i folkviseton. Ett nytt kapitel i livet tar sin början. Klockan ringer. Berättar för världen. Här finns kärleken.

Söndagens gudstjänst. Glada återseenden. Vänskap och gemenskap öppen för alla. Livet som delas. Mödor och glädjeämnen. Klockan ringer oss samman. Vi går upp till Jerusalem i heliga fastetider. Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek. Vi bekänner och ber om förlåtelse. Skuldens börda lyfts av. Gamla berättelser berättar om vilka vi är. Varför vi är. En Gud som säger – "jag ska vara er Gud och ni ska vara mitt folk." Predikar så sant jag kan. Som om det vore den sista. För att öppna ögonen på de okunniga, rycka hyendet undan säkerheten, riva täckelsen av skrymteriet och lyfta bördan av de betungade. Så älskade Gud världen all att han gav den sin ende son. Vi bekänner vår tro och svarar vår Gud – "ja, du är vår Gud och vi är ditt folk." Vi ber med psalmers ord och toner. O du som vann på korsets stam, vinn oss på nytt var dag. Vi ber och bär våra systrar och bröder med litanians ord och toner. Hjälp oss milde Herre Gud. Tar emot välsignelsens glädje. O vilken kärlek, underbar sann! Kyrkkaffe och delande gemenskap rund bord och koppar. Vänskapens välkomnande gemenskap.

Församlingens liv pågår. Det är stort att få vara med. Att få vara en liten del av allt det stora som sker. När det är bra så är vår kyrka är fantastisk.