16 april 2014

#238. Stilla veckans onsdag...

Av Karl Barth, min översättning:

"Kyrkans innersta väsen (inifrån sett) är den händelse som i Nya Testamentet kallas 'den Heliga Andens gemenskap.' Den Heliga Andens gemenskap är inget annat än den faktiska och verksamma kraften och makten i Herren Jesu Kristi verk, som har blivit ett ord adresserat till specifika människor och som har väckt deras gensvar. Den Heliga Andens gemenskap skapar den levande gemenskapen. Det finns inget avsnitt i Nya Testamentet som kan ligga till grund för att Kyrkan kan ses som eller förstås som varande någonting i sig själv. Det vill säga som något annat än den Heliga Andens gemenskap, som vanligtvis är given åt specifika människor och som realiseras av dem tillsammans.

Igen, det finns inget avsnitt i Nya Testamentet som tillåter eller gör oss benägna att förstå den Heliga Andens gemenskap som någonting annat än den händelse som utspelar sig mellan den levande Herren Jesus Kristus och specifika människor. Hans död och uppståndelse blir ett gudomligt Ord för dem, till vilket de får, måste, vill och kan ge sitt mänskliga svar. Den Heliga Andens gemenskap är en handling som utgår från Guds själva hjärta, som i sin fullbordan gör det sant och säkert att specifika människor i den här världen vet vad det är som är verksamt för hela världen. Men som resten av världen ännu inte känner till som verksamt. Resten av världen behöver därför informeras av dessa människor: att Jesus Kristus är Herren. Ordet 'Kyrka' behöver under alla omständigheter ha som sitt innehåll den Heliga Andens gemenskap förstådd på det sättet.

Det här kan också sägas på ett annat sätt: Kyrkans väsen är den händelse i vilken dopet i den treeniges Gudens namn, som många människor har fått i olika tider, faktiskt frambringar minnet av att de har blivit mottagna in i Guds vänskap och därför har blivit ansvariga inför hela världen för allt som har med Gud att göra. Det kan också sägas på det här sättet: Kyrkans väsen är den händelse i vilken dessa människor – så ofta som de alla har mottagit Herrens Nattvard i bröd och vin, förväntande sig kraften och glädjen i den framtida uppenbarelsen – redan här och nu tar del av 'Lammets bröllopsfest' och därför redan här och nu är gemensamt bevarade och tillsammans är uppbyggda till evigt liv. Ordet 'Kyrka' avser historien, handlingen, det gudomliga givandet av och det mänskliga mottagandet av dopet och Herrens Nattvard. Då och bara då är det ett meningsfullt ord."

  • Barth, Karl, 2009: God Here and Now. New York: Routledge. S. 80-81. (Utg. på tyska 1964 av Theologischer Verlag Zürisch. Utg. på engelska 1964 av Routledge & Kegan Paul.)

4 kommentarer:

  1. Tack för att du översätter! Fick en gång lära mig: Kyrka (av kyriaki) "de församlade i Kristus," alltså en organism. Kyrkan som organisation har ingen framtid, ett världsligt påfund som stelnar och riskerar gå fel.

    SvaraRadera
  2. Marie, tack för din tanke. Jag tror att det ligger något i det. Det gör stor skillnad om man tänker på kyrkan som händelse – "när de församlas i Kristus" – eller som en organisation. Organisationer försvinner alltid förr eller senare. Men människor kommer förmodligen att fortsätta att "församlas." Det tål onekligen att funderas på.

    SvaraRadera
  3. Förväntan på oss som kristna och ännu mer som kyrkoarbetare kan bli övermäktig. Det är vi som ställs till ansvar för sekulariserinegn och för oförmågan att nå ut idag.

    Vi kan bara nå fram genom helig Ande. Gud själv avgör var väckelsen ska ha framgång. Vi arma tjänare får söka inåt för att gå förlorade i den för kristen tro hårda tid.

    SvaraRadera
  4. Syster, tack för din tanke. Det är sant att det ofta är mödosamt. Inte minst att våga tro och hoppas trots motstånd och mörker. Men vi får inte ge upp. Och vi får inte låta någon eller något ta glädjen ifrån oss. Ljuset ska övervinna mörkret. Trots allt.

    SvaraRadera