"Hör hur segerropen skallar, jubel stiger från de trognas läger: Herrens hand har visat sin kraft. Herrens hand är höjd till seger, Herrens hand har visat sin kraft. Jag skall inte dö, jag skall leva och vittna om Herrens gärningar."
(Psaltaren118:15–17)
I trots mot mänsklighetens samlade erfarenhet har det omöjliga visat sig möjligt. Något som aldrig tidigare har hänt har hänt. Mot alla odds. Han lever trots att han var död. Uppståndelsens mirakel är något oerhört märkligt och något fullständigt, totalt och radikalt annorlunda. Uppståndelsens mirakel kastar omkull allt det vi trodde att vi visste om liv och död. Hela tillvarons mest grundläggande villkor stöps om helt och hållet i ljuset av Påskdagens oerhörda mirakel. Jublet vilar i förvåningens vagga. Kan det verkligen vara sant? Är det verkligen han? Lever han? På riktigt? Förvånade blickar och frågande ögon förändras och blir till jublande röster.
När det visade sig vara sant – när det visar sig att det är sant – att Jesus är återbringad till det levande livet, när tveksamheten har förbytts till visshet, då bryter jublet fram. När Herrens hand och Guds makt har visat sig i all sin prakt och framför mänsklighetens ögon återbringat den Jesus som var död tillbaka till levande liv då stiger mänsklighetens jubel mot skyn. Gud Fadern har med Sonens uppståndelse från de döda visat sin mänsklighet att döden inte innebär livets slut. Herrens hand är höjd till seger och själva döden – den yttersta intigheten, existensens icke-varande – är besegrad av livet som lever, rör sig och är till.
Jesus Kristus från Nasaret är uppstånden från de döda. Under över alla under! Miraklet som trotsar allt förnuft, som trotsar all erfarenhet och all kunskap har hänt på riktigt. Den stunden förändrade allt. Allt förändrades, för alltid. Vi har en gång för alla fått veta att döden inte innebär livets slut. Vi alla ska få leva, trots allt. Om detta oerhörda – om Jesus uppståndelse från de döda och om uppståndelsens konsekvenser – är vi kallade vittna och berätta. Både enskilt och som gemenskap. Att vittna och berätta om denna jublande glada nyhet är kyrkans enda egentliga, verkliga och sanna uppgift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar