#242. Annandag påsk...

"En ljuvlig lott har tillfallit mig, ja, min arvedel finner jag skön.

Jag vill prisa Herren, han ger mig råd, mitt inre förmanar mig om natten.

Jag har alltid Herren inför mig, när han står vid min sida vacklar jag inte.

Därför gläds mitt hjärta och jublar, min kropp är i trygghet,

ty du lämnar mig inte åt dödsriket, du låter inte din trogne se graven. 

Du visar mig vägen till liv, hos dig finns glädjens fullhet,

ständig ljuvlighet i din högra hand." (Psaltaren 16:6–11)

När Jesus Kristus från Nasaret på riktigt visade sig vara levande igen efter att ha varit död ändrades tillvarons spelregler för all framtid. När världen, verkligheten och mänskligheten nu står inför fullbordat faktum blandas förvåning med tvivel och glädje. Förvåning därför att det som har hänt bryter mot all tidigare erfarenhet. Tvivel därför att alltihop låter helt och fullständigt osannolikt. Glädje därför att konsekvenserna är så fantastiska, så oerhörda och så radikalt annorlunda mot allt vad människan hade kunnat förvänta sig av den Gud som till synes skapar liv som falnar och dör. Glädje därför att det nu har visat sig att det liv som Gud skapar inte låter sig begränsas av döden. Det är en ljuvlig lott och en skönhetens arvedel.

Den som drabbas av den uppenbarade insikten om att allt det här märkliga, konstiga och radikalt annorlunda faktiskt är sant fylls av en tacksamhetens prisande lovsång. När tron förvissar om att det är sant att den uppståndne och levande Jesus faktiskt finns här – att Jesus står vid din, min och vår sida – väcks en känsla av trygghet inför livet. Hela människan, med kropp och allt, är i trygghet. Hjärtat fylls av tacksamhetens glädje och jublar inför vissheten om att döden inte innebär livets slut. Gud lämnar varken dig, mig eller någon annan människa kvar i dödens intighet och icke-existens. Vår Gud kommer att och ska visa oss alla vägen till livet, trots allt. Med sin högra hand ska Gud rycka oss alla ur dödens grepp. I vissheten därom finns frälsningens och befrielsens stora glädje och glädjens fullhet.

"Att bli frälst och räddad betyder inte att bli lite uppmuntrad, att bli lite lättad. Det betyder att likt ett vedträ bli ryckt ur en flammande eld." (Karl Barth)