17 april 2014

#239. Skärtorsdagen...

"I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus, ty var och en som äter något syrat bröd från den första till den sjunde dagen skall utstötas ur Israel." (Exodus 12:15)
Folket uppmanas att göra sig redo för att bryta upp, att göra sig redo för uppbrott genom att bryta sig loss från invanda mönster. Som ett fartyg som görs redo för avfärd genom att förtöjningarna börjar lossas. För att kunna röra sig fritt mot den okända framtiden. Folket behöver förberedas för kommande prövningar. Den första prövningen är att bryta vanans makt och invanda mönster. Alla de mönster i tanke och handling som handlingsförlamar. Surdegen bär med sig allt det där, allt som har varit. Den internaliserade fångenskapen. Allt det där som har hållit fast folket i fångenskapen i Egypten.

Folket förbereds för att lämna fångenskapens institutionaliserade trygghet för att istället kallas ut på vandring mot den okända framtiden. Den där okända framtiden som är oviss och osäker. Folket kallas för att bli och vara en gemenskap på vandring mot Guds egen framtid. En framtid som fylld av löften och ovisshet. Det krävs mod och vilja för att kunna ge sig ut och iväg på vandring mot löften och ovisshet. Mod att lämna den där surdegen som garanterar den vardagliga trygghetens bröd. Mod att lämna den invanda tryggheten bakom sig. För en vandring i ovisshet mot otydliga mål och löften.

Den som håller fast vid det syrade brödet, den jäsande surdegen av trygghet i det som har varit, den stöts ut. Som en besättningsman som lämnar fartyget och hoppar tillbaka till kajens fasta mark och trygghet. I rädsla för att med den nya gemenskapen konfronteras av den okända framtidens ovisshet. Den som håller sig fast i det gamla – som vill vara kvar i fångenskapens handlingsförlamande tanke- och handlingsmönster – kan inte bli och vara en del av den gemenskap som Gud kallar till framtidens möjligheter. Guds framtid, som är fylld av löften och frihet. Att hålla sig fast och kvar vid det som har varit är att ställa sig utanför den blivande och befriande framtidens gemenskap.

Där är folket. Mellan sitt då och Guds blivande nu. De gör sig redo att kapa förtöjningarna för att ge sig iväg mot den okända men löftesfyllda framtid som Gud har berett åt dem. Och där är vi. Mellan vårt då och Guds blivande nu. Även vi behöver göra oss av med den surdeg som håller oss kvar och fast i allt som har varit. När nattvardens bröd och vin erbjuds oss då erbjuds vi en ny, kommande och oviss men löftesfylld framtid. Guds framtid. Vi har alla ett val. Antingen så håller vi oss fast vid det som har varit, i tanke och handling. Eller så gör vi oss redo att ge oss iväg mot en ny framtid som är oviss men fylld av löften.

Det första steget är att lämna den gamla surdegen bakom sig och ta emot det nya livets bröd och vin. Och minnas att det är Gud Fadern, inkarnerad i Sonen Jesus Kristus, för kyrkan uppenbarad som den Heliga Anden och ingen annan som i alla tider har befriat och kallat sitt folk att ge sig ut på vandring mot den ovissa men löftesfyllda framtid som är vår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar