"Yet it has been one of my long held convictions that it is unwise to isolate doctrines from the narratives that make doctrines make sense in the first place. Put differently, I think it very important to show the work that doctrines are designed to do - namely, to be guides for telling the story that is Christianity. I certainly do not mean for this way of understanding the role of doctrine to excuse what some may think amounts to my avoidance of a proper role for doctrine in my work. In fact, I think doctrines are extremely important. The very fact that doctrine is hewn from bitter controversy and tested through time is sufficient reason to make them a focus of theology." (Stanley Hauerwas)
Få saker gör mig gladare än när någon inte håller med mig om vad jag har sagt eller skrivit i relation till en teologisk fråga. Det är ett gyllene tillfälle att få lära sig något nytt, att försöka förstå någonting på ett nytt sätt och att få ta del av en medmänniskas tankar om livet, Gud, universum och allting. Ibland kan andras ståndpunkter och formuleringar vara utmanande och till och med provocerande. Ibland är det helt ointressant. Ibland hjälper det mig att tänka nytt och förstå på annat sätt. Ibland är det helt irrelevant. Alla de möjligheterna finns när en annan skrivit eller sagt något som jag först kanske inte håller med om. De möjligheterna är beroende av att sak och person hålls isär och att tankarna om saken är huvudsaken.
Det är en beundransvärd förmåga att kunna skriva så att tankens klarhet är tydlig även när saken är komplicerad. Att skriva så att det förstås vad som menas även om man som läsare inte håller med eller har samma åsikt. Ofta är det lärorikt att i text försöka formulera sina tankar och ställa dem i relation till andras. Ofta är det lärorikt att läsa hur andra tänker – när den som har skrivit är uppriktig, tydlig och intellektuellt hederlig.
Men när det kommer till det offentliga samtalet om vår kyrkas doktrinära frågor så saknas ofta mycket av det som är önskvärt för det goda samtalet. Grundlösa argument utan förankring vare sig i teologins tankevärld eller i kyrkans väsen tilldelas betydelse. För teologin irrelevanta tankekategorier blandas ihop och späder ut samtalet. Inte sällan används innehållslösa etiketter som "konservativ" eller "dogmatisk" istället för genomtänkta argument för att på något sätt hävda att en persons åsikt är mindre värd än en annan. Ofta används sådana ord i betydelsen "bakåtsträvare" eller "intellektuellt rigid." Den som använder ordet "dogmatisk" på det sättet avslöjar att man inte alls har förstått vad teologisk dogmatik är för något och att man sannolikt aldrig har läst – än mindre förstått betydelsen av – en teologiskt doktrinär eller dogmatisk text.
"Statement of theology's logical form allows us to specify the indispensable churchly notions of 'doctrine' and 'dogma'. A recommendation of the form 'To be speaking the gospel, say "F" rather than "G,"' may be addressed by a member or members to the community or it may be addressed by the community to her members. In the former event, the proponent or proponents function as what is now called 'a theologian' or 'a theological school.' In the latter event, the church exercises her 'teaching office,' her magisterium, saying to her members, 'If you want to speak for this community say "F" rather than "G."' Such churchly instruction is called 'doctrine.' Some but not all doctrines are dogmas. The distinction is perhaps most clearly marked by the notion of irreversibility. Every theological proposition states a historic choice: 'To be speaking the gospel, let us henceforth say "F" rather than that other possibility "G."' A dogmatic choice is one by which the church so decisively determines her own future that if the choice is wrongly made, the community determined by they choice is no longer in fact the community of the gospel; thus no church thereafter exists to reverse the decision." (Robert W. Jenson)
Nej, det handlar inte om elitism. Det handlar heller inte om någon "debatt" som ska föras för att vinnas. Det handlar om att försöka ta ämnet och vår kyrkas teologiska uppdrag på allvar. Att tillsammans försöka formulera intellektuellt hållbara tankekonstruktioner som håller ihop och korresponderar mot kyrkans verklighet tillsammans med människans erfarenhet av vara vid liv – med utgångspunkt i den Gud som skapat allt, älskar sin skapelse och som en gång för alla har gett sig till känna för världen i med och genom Jesus Kristus. Det är ett ständigt pågående och förändrande arbete. Vår uppgift är så stor, så märklig och så viktig att vi verkligen behöver ta det på allvar. Därför behöver vi läsa på ordentligt och lyssna på varandra samtidigt som vi delar med oss av vår egna tankar. Är det så svårt?
Någon kanske hävdar eller önskar att teologin inte är eller ska vara en intellektuellt krävande disciplin. Fint så. Men Gud envisas i alla fall med att uppenbara sig och ge sig till känna på ett sådant sätt att det ställer intellektuella krav på oss. Bara det vore skäl nog för oss att börja ta vår kyrkas doktrinära frågor på allvar, att hålla oss till saken och sluta vara personligt nedvärderande och osakligt elaka mot andra när vi delar tankar med varandra. Dessutom, vår kyrkas ärende är för angeläget och för viktigt för att lämnas enbart i händerna på den till intet förpliktigande Twitter- och Facebookteologin (se länken nedan vad som avses).
- KG Hammar, Gud är bortom alla våra konstruktioner (KT 28/11).
- Bo Sandahl, Tron är en livskonstruktion (KT 6/12).
- Stanley Hauerwas, How to be caught by the Holy Spirit (ABC 14/11).
- Janice Rees, Facebook Theology (Women in Theology 11/11).
- #43. Det goda samtalet...
- Jenson, Robert W., 1997: Systematic Theology Volume I; The Triune God. New York: Oxford University Press. S. 17.
PS. Att tänka rätt är stort, att tänka fritt är större. Men, att tänka själv är störst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar