#192. Kallet...

Och ordet kom – var det en gud

som talade eller en djävul? – Gå

till denna fattiga församling; låt dem trampa

på dina drömmar; lär att tystnad

är vishet. Var ensam med dig själv

liksom de är ensamma i vindens

kalla rum. Lyssna till marken

som mumlar jordens monotona

sång: jag är hungrig, jag

är hungrig, trots den röda dyngan

från detta folk. Se dem gå

en efter en genom den mörka dörren

med dina böners skrynkliga biljett

i händerna. Dela deras förtvivlade

glädje då deras tröga barn

föds. Pröva din tro

i anden på deras ansikten som stirrar

tomt, på skönhetens kapitulation

för sanningen, på själen då den säljer sig

för ett litet hörn

vid kroppens eldstad. Lär hur tunt

fönstret är som finns

mellan dig och livet, och hur

tanken skär sig om den kliver igenom.

R.S. Thomas

• Thomas, R.S., 1997: Mässa för hårda tider. Lund: Ellerströms. S. 31. (Ur Laboratories of the Spirit, 1975. Översättning av Bo Gustavsson.)