#189. Andra söndagen i Advent...

"Jag vill höra vad Gud säger.

Herren förkunnar välgång

för sitt folk och sina trogna

och för de redbara.

De som fruktar honom har nära till hans hjälp,

hans härlighet bor i vårt land.

Godhet och trofasthet möts,

fred och rättvisa omfamnar varandra.

Trofasthet spirar ur jorden,

rättvisa blickar ner från himlen.

Herren själv ger allt gott,

vårt land ger sin gröda.

Rättvisa går framför honom,

fred och välgång i hans spår."

(Psaltaren 85:9–14)

Gud talade till sitt folk. Gud har talat och Gud talar. Till sitt folk. Till oss. Folket är vi. Utan undantag. Ingen står utanför det folk som är Guds eget. Och Gud talar till oss. Till var och en. Till oss alla. På olika sätt. Det hörs inte alltid. Men Gud har talat och Gud talar. Ordlöst talar Gud till människors hjärtan. Var och en har frihet att säga: "Jag vill höra vad Gud säger."

Den som lyssnar. Genom att läsa, genom att bedja, genom att fira gudstjänst. Den som lyssnar får höra ett glädjens budskap. Ett Evangelium som viskar att Gud är nära. Att Gud vill människors välgång. Att Gud är trofast, hjälpsam och rättvis. Att Gud är nära var och en och alla. Att fred, rättvisa och allt gott är spåren av Guds närhet till människan och människor.

Deus dixit. Gud talade till sitt folk och Gud talar. Här. Nu. Ständigt. Viskande ordlöst i människans och människors hjärtan. Gud viskar till var och en och oss alla om välgång, trofasthet, fred, rättvisa och allt gott. Vi behöver se varandra som sådana. Som en någon som Gud viskar till. Att se andra och varandra som Guds vänner. Det förändrar allt.