Första dagen av Stockholms stifts Präst- och Diakonmöte innehöll flera små guldkorn.
Att få se och träffa så många kollegor och vänner på samma gång var uppbyggligt och roligt. Det finns så många kloka människor runt om i vårt stift som gör väldigt mycket bra i våra församlingar. Att se alla i den stora samlingssalen var en påtaglig påminnelse om det stora och konkreta sammanhang som vi ingår i tillsammans. Det gjorde mig glad.
Biskop Evas ämbetsberättelse var också en fin påminnelse om allt det goda och alla goda krafter som frodas runt om i Stockholms församlingar. Det finns en hel del goda reflektioner och kloka tankar som vi kanske skulle vara betjänta av att bli påminda om lite oftare än vart sjätte år. Det större sammanhanget blev också lite tydligare och det är gott att få syn på.
Stiftsadjunkt Bo Larsson höll en fantastisk genomgång av stiftets historia. Det var mycket om en lång tid som fick plats på ganska kort tid. Lärorikt och intressant på många sätt. Inte minst blev vår gemensamma plats i historien påtagligt påtaglig. Det är många som har gått före och det är många som ska komma efter oss. Det påkallar en viss ödmjukhet.
Gladast blev jag förstås av att få träffa alla kära vänner. Varje litet hej är ett guldkorn i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar